Men förvänta dig inte att det sker någon uppdatering här med regelbunden frekvens. Den tid jag har för sådant lägger jag ner på bloggen Magnus tankar. Däremot så försöker jag flytta över viktigare reportage jag gjort på bloggen hit, och de hittar du också listade under rubriken "Artiklar".

Saknar du något här, eller är intresserad av att komma i kontakt med mig av någon anledning så tveka inte att ta en titt under menyvalet "Kontakt". Där finns allt du behöver.

Med vänlig hälsning

Magnus Ljungkvist

I årets valrörelse tycks också de flesta vara ense om att de rödgröna i allmänhet och Mona Sahlin i synnerhet fått mer negativ publicitet än sina politiska motståndare. Är det ett tecken på en redaktionellt styrd högertendens, eller finns det andra funktioner bakom skildringen av de politiska alternativen?

Den 13 september publicerar Aftonbladet Kultur en anonym artikel med signaturen "Den Allierade Journalisten" som påstår sig inifrån redaktionsmiljöerna skildra en systematisk högervridning av nyheterna. Kulturchefen Åsa Linderborg försvarar den anonyma publiceringen med att författarna är "journalister som i sin yrkesverksamhet är i beroendeställning till de tidningar man granskat." Kort sagt, vi läsare ska få bilden av att de jobbar på, eller frilansar åt, tidningarna de granskat och skulle få sparken om det kom fram vilka de var.

Men artikeln ger inga besked om hur den systematiska högervridningen går till i praktiken, utan den exemplifierar med artiklar där man tycker skildringen av de rödgröna är dålig och undersökningar som visar att alliansen fått större och mer positivt medieutrymme.

Talmannen är vårt lands högsta valda ämbete och symbolen för vårt folks bestämmanderätt.

Därför blir jag förbannad när valet reduceras till ett spel där de sju demokratiska riksdagspartierna spelar Svarte Petter med omröstningen i ett taktiserande försök att få de politiska motståndarna se ut som om de samarbetar med Sverigedemokraterna.

Så jag förstår Edvard Unsgaards glädje. Politiken som hans regering för har lyckats. Edvard behöver inte smutsa ner sig, det finns det andra som gör för en billig penning. Och med snart tiotusentals fordonsarbetare arbetslösa så lär det bli ännu billigare. Politiken hänger ihop.

En halv procent av partisympatisörerna är faktiskt inte en enorm bedrift att samla ett valår måste jag ändå likt pojken som ropade att kejsaren är naken påpeka. Men det säger en hel del om vilken typ av engagemang de politiska partierna väcker ett valår som 2010 och det gör mig mer bekymrad än glad.

Fackföreningsrörelsens agerande som ägare kan och får inte skilja sig från rörelsens politiska mål i samhället. Ändå blir det så. Det hänger ihop med att facket valt att låta använda sitt ägarinflytande för att ge få personer stort inflytande och bättre ekonomiska villkor. Då är det inte alltid rörelsen politiska mål som hamnar i centrum.

Men i ett avseende är Lotta Grönings bok så skickligt utformad att den borde utgöra universitetslitteratur. Den skulle nämligen kunna utgöra hela grundkursen i Härskarteknik, 5p. Omsorgsfullt och noga plockas Mona Sahlin ner. Inte med fakta och argument utan med insinuationer, ordval och glidningar. Låt oss titta lite närmare på metoderna som används. Detta gör jag i syfte att erbjuda en studievägledning i praktisk härskarteknik för nybörjare.

Almedalsbloggen hade förra årets bästa täckning av politikerveckan i Visby. Den var snabb, smart och uppkäftig. Vi gjorde där något som ingen gjort före oss. Vi lät politiskt aktiva, opinionsjournalister och samhällsreportrar samarbeta om att göra en gemensam produkt. Ingen av oss skrev en ledarsida på nätet. Ingen av oss ryggade för att rapportera. Vi var aldrig under bältet. Vi var alltid sanna, relevanta och snygga.